En utav årets höjdpunkter är denna helgen, nämligen tävlingen i Vårgårda. När anmälan gick ut kändes det självklart för mig att inte åka. Jocke jobbar, jag har tävlat många stora tävlingar i år, och haft tredubbel så lång resväg än vad jag är van vid. Men nu när man sitter här hemma i tv soffan, kollar på vinterstudion, dricker en stor kopp te, lite frusen efter en kylig pormenad så kan man ändå inte låta bli att bli lite avundsjuk på alla dom är där och tävlar. Samtidigt som jag vet att det var rätt beslut, jag och hundarna behöver återhämta oss och göra vardagliga saker. Jag känner mig också nöjd med vad vi har presterad detta året. Både jag och Jocke. En stor del i den framgången är helt klart samarbetet med våra fantastiska sponsorer Royal Canin. Tack för att ni är så delaktiga i vårt tävlande. Och framförallt för att ni engagerar i er att hitta det absolut bästa för varje hund av flocken och ger tips på hur man hjälper hunden till återhämtning på bästa sätt. Det är också väldigt lärorikt för oss att vara med och arbeta ute i Royals monter, man lär sig nya saker hela tiden. Ett gott samarbete bygger helt klart på Kunskap och Respekt och vi är så stolta att ha äran att samarbeta med Royal Canin.
ViltspårCHAMPION och Guld i lag på SheltieVM
Det har hänt väldigt väldigt mycket sedan sist. Liam har gått sitt sista öppenklass spår och därmed blivit Svenska Viltspårchampion. Tänk att vi gjort det tillsammans jag och Liam. Tränat något som är ganska nytt för oss, tagit oss ut och tävlat och även lyckats så bra att vi faktiskt lyckats med en ny Titel.=) Att Liam är en naturbegåvning i spåret har jag alltid sagt, däremot har jag varit lite slarvig på att utnyttja det. Men i våras bestämde jag mig för att satsa lite mer på det. Det är ett gäng här uppe som tränar och som anordnar lite prov, så jag hakade på dom de tre första proven. Sedan tog det lite stopp, dels för att proven som gick alltid krockade med någon tävling eller förberedelse inför tävling och ju längre tiden gick ju ” fegare” blev jag. Tänk om vi skulle misslyckas på sista provet, ingenting kan bara gå sådär enkelt och klockrent. Tävlingsmänniskan i mig blev också irriterad över att alla andra hunnit få sina hundar till Champion och inte jag. För några veckorsedan tänkte jag på det och vände på det. Tänk att jag faktiskt hunnit med så mycket spår trots att jag tävlat så mycket agility, uttagningar, SM, EO, NM och VM, kanske inte så konstigt att jag inte hunnit. Och så bokade jag ett prov på tisdagen tränade ett kortare spår med en vinkel på fredagen och ett länge på söndagen. Liam gick fantastiskt, precis som vanligt. Jag tvingade med mig Malin på sista provet, nervös skickade jag in Liam och bad han leta upp spåret och VIPS, så tog han det, gick helt fantastiskt klockrent och helt plötsligt var vi i mål, med första pris, vårat ENDA HP och en ny Viltspårchampion hade skapats=) Sedan har det hänt en väldigt väldigt stooor sak till, Jag och Liam tillsammans med Eva och Visa, Ina och Kee, Irene och Lukas lyckades vinna lagguld i SheltieVM i Holland. Så fantastiskt roligt. För att ta alltifrån början så satte jag mig på nattåget ner till Lund i onsdags. Efter 11 timmars tågresa hämta Frida, Anton, Louise och Linn mig på stationen, nu började resan mot Holland på riktigt. Resan började väldigt bra, nämligen med en ordentlig feeelkörning i Danmark, hur är det ens möjligt. HAHA, något att skratta åt nu, men något man helt klart inte skrattade åt där och då. Sedan gick resan smärtfritt och vi kom fram till hotellet. Ett fint hotell som gav en ordenlig frukostkasse, det är ett stort PLUS. Trött och slitna letade vi reda på en restaurang. Väl där var det väldigt svårt att vara helt säkra på att maten till Louise var glutenfri, men efter mycket kämpande och väldigt lång tid så beställa alla utom Linn kyckling med cashewnötter ( Linn är allergisk mot nötter). Vad händer då när vi får in maten? Jo Linn får in en stor tallrik med sin mat och massa nötter. Det var ju så att vi alla bara ville börja gråta. Det skulle ta flera timmar för mig att skriva om alla roliga grejer som hände men det var helt klart en av favoriterna. Själva tävlingen var bra, men ljudnivån väldigt hög. Ja, ni kan ju tänka er själva när shelties är under samma tak. Arrangemanget kunde helt klart göras bättra men de gjorde nog så gott de kunde. Det var mestadels bra banor egentligen var det bara hoppbanan i lagklassen som jag inte gillade, det var även den som var finalbana. Den var alledes för enkel och riktigt tråkig. Men ack så viktigt att inte underskatta en sån bana. Vi pratade mycket om det i laget och hade en otrolig sammanhållning och laganda. TACK EVA, INA och IRENE för att jag fick dela denna fantastiska upplevelse med er. VI ÄR FAN BÄSTA SHELTIELAGET I HELA VÄRLDEN. Extra roligt var det såklart att Liams lopp räknades båda gångerna. De individuella loppen finns det mycket att säga om, men vi lyckades kvala till final och där gjorde Liam precis som VM finalen, nämligen hoppade balansen. Helvetes jävla hund, kände jag då. Samtidigt om man tittar på tiderna så hade vi kommit fyra och de där fjärdeplatserna är jag trött på efter att ha kommit fyra på EO och på NM, så kände jag att det faktiskt inte gjorde så mycket. Däremot vill jag såklart passa på att GRATTA VÄRLDENS BÄSTA LINN OCH ESTER.!! Vilken revansch efter erat skit slalomfelVM! Ni är bäst helt enkelt. Efter tävlingen sträckkörde vi hem och var hemma vid 3 på natten, efter några timmars sömn gick jag och Liam upp, tog bussen in till stan och passade på att hälsa på en utav mina bästa vänner! Så härligt att träffa dig Oscar även om vi var trötta och slitna. Efter en lång frukost tillsammans så var det dags för mig och Liam och sätta oss på tåget hem i de där 8 timmarna Innan bildbomben vill jag passa på att tacka alla som gjorde denna resan till vad den var=) |
AuthorWrite something about yourself. No need to be fancy, just an overview. Archives
December 2018
Categories |